så nu är det dags för lilla mig att dra tummen ur röven,
dra på mig ridkläderna och ta mig tillbaka till stallet.
Tillbaka upp på hästryggen så småningom (så fort Glen
inte är halt längre), få tillbaka mina muskler och få tillbaka
den underbaraste känslan i världen.
Att galoppera över ängarna, känna vinden i ansiktet och låta
håret fladdra bakom en.
Det är den underbaraste kicken som finns och jag har saknat den
så. Det kommer nog dröja lite innan jag sitter på ryggen igen det beror
på hur halt den "lilla" hästen är men upp ska jag och i sommar ska jag
få både mig och hästen i form igen! 
JAG LÄNGTAR!!!



Puss Puss
Veronika